Farina

Their soles frizzle pyrotechnically of
the slain Midgard Sepent’s venom.
Tyska Brinken’s growling hollow:
Yeah, I may be fifty, but I have
rejuvenating xanthan gum injected
in my cheeks each week, she says.

Hula-hula hieroglyphs into the alley where
nux vomica cookies are sold as aphrodisiac;
most people kick the bucket after a few bites.
Farina binds the square puddles.

Alkaline apricot liqueur, an emetic.
Da capo out of the sink’s gullet:
rising crimson and Soupe d’asperges.
Hooks bending under supercritical
fluid waves of tambourine banging.

© Jenny Enochsson 2009

Stärkelse

Deras sulor fräser pyrotekniskt av
den dräpta Midgårdsormens etter.
Tyska Brinkens morrande hålighet:
Jo, jag kanske är femtio, men jag får
föryngrande xantangummi injicierat
i kinderna varje vecka, säger hon.

Hula-hulahieroglyfer in i gränden där
rävkaka säljs som afrodisiakum;
de flesta lämnar in efter några tuggor.
Stärkelse binder torgvattenpölarna.

Alkalisk aprikoslikör, ett emetikum.
Dakapo ur vaskens matstrupe:
stigande karmosin och Soupe d’asperges.
Krokar bågnande under superkritiska
vätskevågor av tamburindäng.

© Jenny Enochsson 2009

Caries Crystal

Overwintering mildew in the alley
where potash fertilizes pirogi.
His exposed teeth-brushing,
enamel thunderbolt and silicon irises
perforate the daylight cataract.

Skeppsbrokajen’s bloodletting wet
in the seasonal glass wool shroud.
Air spring bellow explosion:
saliva, white of the eye, Rottweilers in
crumpled up accordion attacks,
candied staphylococcus grapes
are pressed against pulps.

© Jenny Enochsson 2009

Karieskristall

Övervintrande mjöldagg i prånget
där pottaska befruktar piroger.
Hans exponerade tandborstning,
emaljåskvigg och kiselirisar
perforerar dagerns katarakt.

Skeppsbrokajens åderlåtande väta
i säsongens glasullssvepning.
Luftbälgsexplosion:
saliv, ögonvitor, Rottweilers i
hopskrynklade dragspelsattacker,
kanderade stafylokocksdruvor
pressas emot pulpor.

© Jenny Enochsson 2009

Tannin Tincture

He trips on a lanky racer wolf,
catapult down the ditch’s menthol.
Crawling up the tar trail;
the sun will not soar
before 10:31, if ever.

7:58, he is chipped after a night
on epidermis lacerating jute sheets,
after 7 Day Wine con lees and
the toaster’s eleven electroshocks.

The smokestack’s sagebrush lightning,
the only illumination available because
of streetlight cut downs.

© Jenny Enochsson 2009

Tannintinktur

Han snubblar på en ranglig racerulv,
katapult ned i dikets mentol.
Kravlande upp på tjärleden;
solen stiger inte i höjden
förrän 10:31, om ens alls.

7:58, han är kantstött efter en natt
på epidermissargande jutelakan,
efter 7-dagarsvin con bottensats och
brödrostens elva elchocker.

Fabrikskortstenens malörtsblixtrande,
det enda tillgängliga ljuset på grund
av gatubelysningsnedskärningar.

© Jenny Enochsson 2009

Dynamo

Cement crumbs right up to
the compost green door with
emblem: a dotty dragon that
got itself entangled in gluey creepers.
Walls of larch tree soaked in ambergris;
the teenagers and the arranger pass by
glass containers with plasma smoldering Syrah.

He adds oil to their Bloody Mary
and they feel the basic crash,
the granite floor’s incipient erosion.
He examines their cheek bones
and then incites the dynamo:
their bodies up in trapezes,
one-armed bandit arms rotating dislocated,
camphor gangrene rises from floor cracks.

© Jenny Enochsson 2009

Dynamo

Cementsmulor ända fram till
den kompostgröna dörren med
emblem: en fnoskiga drake som
trasslat in sig i klistriga rankor.
Väggar av lärkträ indränkta i ambra;
tonåringarna och arrangören passerar
glasbehållare med plasmapyrande Syrah.

Han tillför olja i deras Bloody Mary
och de känner det basiska braket,
granitgolvets begynnande erosion.
Han synar deras kindben och
eggar därefter dynamon:
deras kroppar upp i trapetser,
enarmade banditarmar roterande ur led,
kamferkallbrand stiger ur golvsprickor.

© Jenny Enochsson 2009

The Retro Day - Soot

Fuel swallows air and soot fertilizes
the contemporary ventricle.
Crawling castanets up the wall
in the carbide lamp’s ashy cream light.
The arranger inaugurates the Retro Day
dressed in miners’ strike get-up;
the coal lines on his rosin cheeks are
cursorily seen in the streetcar slits.
Satie involuntarily goes techno:
Russian ballet with ringing harem pants
and creaking knee-length necklaces.

A reconstructed world exhibition:

Sewer submarines with captains offering
back numbers lift and powder,
typewriters in oyster reeking omnibuses,
motorcycles with rib engines
stepped on by revolutionary boots,
ferrum fuming absinth comets,
deflowering of fresh smokestack dwellings,
computerized gondolas in ammonia drains.

The retro day is forgotten when a zeppelin shadow
penetrates the downtown’s semicircular canals.

© Jenny Enochsson 2009

Retrodagen - Sot

Bränsle sväljer luft och sot göder
den dränerade samtidsventrikeln.
Kravlande kastanjetter uppför muren
i karbidlampans askiga gräddsken.
Arrangören inviger Retrodagen
iförd gruvstrejksmundering;
kollinjerna på hartskinderna syns
som hastigast i spårvagnsskårorna.
Satie goes ofrivilligt techno:
rysk ballett med klingande harembyxor
och knakande knälånga halsband.

En rekonstruerad världsutställning:

Kloakubåtar med kaptener som bjuder
föredettingar på skjuts och pulver,
skrivmaskiner i ostronosande omnibussar,
motorcyklar med revbensmotorer
trampas i gång av revolutionärstövlar,
ferrumrasande absintkometer,
deflorering av färska fabriksskorstensbostäder,
datoriserade gondoler i ammoniakrännor.

Retrodagen glöms bort då en zeppelinarskugga
penetrerar stadskärnans båggångar.

© Jenny Enochsson 2009

Paris Green

The cableway carriage on corroded wires
above his knitted cap and
he pulls over, his head tilted.
Rubber bumping over the cobblestone square:
the carton spits out its broiler broccoli.

Inside the cream laboratory he is met by
an assistant who hands him a
paisley patterned visitor’s smoking jacket.
Changed he settles down with
the test subject coffee that tastes like urea
and swells like frieze in his palate.
She rubs his calves with a white green sludge:
glycerin and Paris Green.

Swearing she pushes him into the shower,
wretchedly washing the caustic viscous
off his crumpling calves.

© Jenny Enochsson 2009

Parisgrönt

Linbanevagnen på korroderade vajrar
ovanför hans toppluva och
han stannar, huvudet bakåtlutat.
Gummiguppade över kullestenstorget:
kartongen spottar ut broilerbroccolin.

Inne i krämlaboratoriet möts han av
en assistent som ger honom en
paisleymönstrad besöksrökrock.
Ombytt slår han sig ned med
testpersonskaffet som smakar urea
och sväller som vadmal i hans gom.
Hon smörjer hans vader med en vitgrön sörja:
glycerin och Parisgrönt.

Svärande knuffar hon in honom i duschen,
tröstlöst tvättande bort det kaustikt viskösa
från hans vittrande vader.

© Jenny Enochsson 2009

Lunch at Rolle Stekspett's

The scraps on the plate: cyano blossom in Baltic Sea oil.
Augustine felt as if the skate fish she had eaten
was reborn in her belly, furiously cracking
its cartilage wings and festoon.

The pavement’s fiberglass and mint puffs
were united with the farfisa’s cheating.
One of the lunch guests had a mug like Bismarck’s.
Judging from his squinting he had
just been hit by botulism.

In came Allan with an arrival scent of rosemary;
Ronald’s methanol breath drowned the youth’s
white tennis dress and hairless arms and legs.
Augustine had once shared Allan’s innocence.
She had walked between jenever palisades
with liver colored crystals in her hair,
on floors of solanine and sour orange.

© Jenny Enochsson 2009

stekspett:
spit (n), similar to a skewer

Lunch på Rolle Stekspett

Resterna på fatet: cyanoblomster i Östersjöolja.
Augustine kände det som rockan hon ätit
återföddes i hennes buk, rasande klatschande
sina broskvingar och sin girlang.

Trottoarens glasfiber och mintpustar
förenades med farfisans falskspel.
En av lunchgästerna hade en nuna som Bismarcks.
Av hans skelning att döma hade han
just drabbats av botulism.

In kom Allan med en ankomstdoft av rosmarin;
Ronalds metanolandedräkt dränkte ynglingens
vita tennisdräkt och hårlösa armar och ben.
Augustine hade en gång delat Allans oskuld.
Hon hade gått mellan geneverpalissader
med leverfärgade kristaller i håret,
på golv av solanin och pomerans.

© Jenny Enochsson 2009

The Airship Propeller

Her ring plated hand gripped the glass
while she looked out at the pool
with its neurotic chloride dreams.
Her sibyl face was still lovely,
but the tweed vice flattened the
forty eight year old body’s frail fluff.
She returned to the gum bumping guest.

They drank gastric juice-like cocktails;
the embarrassment before the epoch still fixed
to his baggy jacket’s shoulder straps vanished.
They chuckled morbidly at his aphasia neurosis,
at the legend her students had coined:
that she had a revolver in her purse.

Things they did not notice that night:

The airship propeller’s deaf presaging,
the lead swing that dented the sink unit chrome,
the petroleumfilled bubble plastic blisters’ detonation,
the Tequila Sunrise clouds that drifted
past the peep hole’s panorama perspective,
the blast furnace slag subjection.

© Jenny Enochsson 2009

Luftskeppspropellern

Hennes ringbepansrande hand greppade glaset
medan hon såg ut på bassängen
med dess neurotiska kloriddrömmar.
Hennes sibylleansikte var alltjämt tjusigt,
men tweedens skruvstäd plattade till den
fyrtioåttaåriga kroppens spröda fjun.
Hon återvände till den gomgummitänjande gästen.

De drack magsaftslika cocktails;
genansen inför epoken fortfarande förankrad
vid hans sladdriga kavajs axelklaffar skingrades.
De skrockade morbitt åt hans afasineuros,
åt den sägen hennes studenter myntat:
att hon hade en revolver i handväskan.

Saker de inte lade märke till den natten:

Luftskeppspropellerns döva varslande,
blygungan som bucklande till diskbänkskromet,
de petroleumfyllda bubbelplastsblåsornas briserande,
Tequila Sunrisemolnen som drev
förbi titthålets panoramaperspektiv,
masugnsslaggens underkastelse.

© Jenny Enochsson 2009